Jag vet att många utbrister fritid nästan slentrianmässigt när man ställer sådana här frågor, men kommer jag alltid känna ett uns av avundsjuka? Avundsjuka inför det faktum att andra vågade satsa karriärmässigt och jag inte? Kommer jag bli bitter
på mr R för att han följer sin arbetsrelaterade dröm eller kommer jag vara så pass till freds med mitt eget liv att det inte kommer spela någon roll?
Frågorna är många och svaren få. Är så förvirrad. Vill så mycket men inser att jag måste prioritera. Håller inte annars, allt slutar vara kul när man ska satsa på allt. Sen kan ju livet vända 180 grader när som helst.
Vet inte ens vem jag pratar med. Skriver ju ut detta i tomma intet och hoppas på en blixt från klar himmel. Fuck fuck fuck.
Ha en fin söndag!
