Nåväl, sedan sist har det hänt ett par grejer, mest en. Vi har blivit med valp, en liten golden vid namn Fermín. Han är världens goaste kille och jag har insett att jag brister i moderskap. Har gått från att "jo ungar någon dag kul!" till "nja, vet inte,
vi har det väl bra du och jag och hunden?". Hur ska man ens ha tid ork och trevlighet över för mer?
Hänger ju mycket på hemnet och hör och häpna, hittade en dröm som vi har råd med på en plats där jag tänkt att nä. Nu blir det ju inget husköp men drömmen lever vidare och läget kanske man får kompromissa.
Andra grejen som hänt är följande tanke "ska man kanske bli psykiatriker ändå?". Alltså börjar på riktigt överväga det, för goda livets skull. Jobba två veckor, ta hand om en framtida gård två veckor och ändå ha god ekonomi. Kan man leva ett sånt liv?
Ja, psykiatriker verkar kunna. Ändå rädd att sakna den medicinska/ kirurgiska delen, för lets face it, det är mest samtal.
Nu är jag trött.
