Faktum är att jag räknade med dig minst fem år till och jag måste medge att ditt avsked kom med ganska stor förvåning. Inte så att jag inte förstod att du var sjuk, det var bara det att jag räknade med att du skulle ta dig igenom det. Bara för att du
alltid gjorde det. Jag blundade för att du åldrades och jag ångrar det något så djävulskt nu.
Jag har ju fortfarande så mycket att säga dig. Vi har fortfarande så mycket att prata om. Ibland skrollar jag ner i kontaktboken bara för att se kontakten "morfar" och önskat att det fortfarande var lika aktuellt att ringa.
Jag saknar dig!
