Morfar

Det var inte länge sen vi satt på en bänk i Örebro och samtalade om livet. Du påminde mig återigen att inte ta allt så himla allvarligt, att försöka njuta lite mer av alltihop. Du kanske var min enda nära som på riktigt förstod vad en lång akademisk utbildning kan göra med en, du hade själv varit där. Och nu skrattade du åt det, precis på samma sätt som jag själv önskade att jag skulle göra en dag.

Faktum är att jag räknade med dig minst fem år till och jag måste medge att ditt avsked kom med ganska stor förvåning. Inte så att jag inte förstod att du var sjuk, det var bara det att jag räknade med att du skulle ta dig igenom det. Bara för att du alltid gjorde det. Jag blundade för att du åldrades och jag ångrar det något så djävulskt nu.

Jag har ju fortfarande så mycket att säga dig. Vi har fortfarande så mycket att prata om. Ibland skrollar jag ner i kontaktboken bara för att se kontakten "morfar" och önskat att det fortfarande var lika aktuellt att ringa.

Jag saknar dig!
(null)

Vem är jag?

Det här är väl inte roligt för någon än för mig själv om tio år, fast mest kommer jag nog skämmas och radera alltihop (om jag kommer ihåg lösenordet).
Vem är jag?
 
En sammanfattning går att se under fliken "om" och det sammanfattar mig rätt bra faktiskt.
 
Närmar mig trettio vårar men är inte där riktigt än, tänker leva på "20-någonting" en stund till. Växte mer eller midnre upp i en förort till en större stad, kom in på en utbildning någon annanstans och flyttade. Efter examen flyttade jag ytterligare en gång och arbetar nu på ett sjukhus i en betydligt mindre stad. För ett år sedan flyttade jag äntligen in i en egen lägenhet (och som om det inte vore tillräckligt är den dessutom drömlik!) tillsammans med kärleken (ja, tänk att den också dök upp på vägen, det har dock inte alltid varit så, så att ni inte tror att jag glider på någon slags räkmacka). Där bor vi nu och det börjar likna hem, vi är båda rätt kräsna när det kommer till inredning så det har tagit ett tag.
 
På fritiden då?
Kommer hem, slänger i mig ett mellanmål och går och tränar de flesta dagar. Övriga dagar föredrar jag soffläge och en chipsskål. I perioder befinner jag mig vid bakbordet och pysslar ihop olika godsaker, just nu är jag dock lite utesluten ur det sällskapet då jag och Mr R under ett vilt tillfälle vid årsskiftet uttalade "vi lovar att försöka leva mer veg och nyttigt under 2021", vem gör så? (jo, jag vet, typ alla).
Jag uppskattar syrliga drinkar, söta degar och frikostigt saltande.
Brukar kallas familjens tant och har en teori om att det gäller mitt sporadiska stickande, nedsatt syn och att jag en gång i tiden spenderade all min vakna tid med att läsa böcker och gillade matte.
I höstas försökte jag mig på målande men får erkänna mig besegrad, har ca noll tålamod. Efter det nederlaget fortsatte sökandet efter en ny hobby och till våren får vi förhoppningsvis en ny vän här hemma. Längtar som en liten tok och önskar att vi bara kunde skippa februari. Jag menar, vem skulle ens sakna februari?
  
Fuck, måste jobba. Sista dagen på patologen och har ca 6 glas att inspektera kvar, efter det stämma av, diktera och sen äntligen hem. Mr R är sugen på ett crossfit-pass, jag är sugen på chips med mycket dipp.
 
Nåväl.
 
 

Underliga infall

Blogglusten sinade något efter att ha suttit orimligt lång tid med redigering/ skapande av alltihop (som i slutändan ändå ser ut som något jag kunnat rita på dagis för 20 år sedan).
 
Men nåväl, här är vi nu och förhoppningen är väl att skriva lite ibland, möjligen lägga upp en bild då och då. Har egentligen inga förhoppningar, tycker mest det kanske ska bli kul att ha en liten hobby of my own. Suger dock på teknik och layouten lär väl aldrig bli snyggare än såhär.
 
Hoppas någon vill hänga med i Marys hektiska liv i småstaden.